|
|
Rum och möten Lisbeth Grägg |
AN
Kom det nån på morgonsamlingarna?
LG
Det var en trogen trupp som kom varje gång. Några kom aldrig, några kom när de kunde eller kanske hade lust. I medeltal var det sex till tio personer. Det kändes som en publik. Hade det bara varit två hade det fallit lite. Jag kände mig väldigt nöjd med att det blev en liten samling med lagom antal personer.
AN
Du utgick alltid från Topelius? Var det alltid hans bild av Finland som du läste?
LG
Ja. Det var en läsebok för skolan jag läste ur. Jag hade ett bildningssyfte. Det skulle inte vara min bild av landet. Och jag läste lika mycket för mig själv.
AN
Används läseboken fortfarande i finska skolor?
LG
Det vet jag inte, det tror jag inte, men man känner säkert till och läser hans sånger, dikter och sagor, sjunger hans psalmer. Han är så känd. Det var mer det som var viktigt. Egentligen har Tom Sandqvist inte med det här att göra, det var mer att jag fick näring av hans bok. Att jag valde Topelius var för att det var så ur…
AN
Urfinskt? Eller viktigt för nationen Finland?
LG
Jag har ju ingenting med hans beskrivning att göra, det är en väldigt gammal och romantisk beskrivning. Topelius har präglat människorna, deras barndom. Den ger en bild av Finland som fortfarande lever kvar. Nu finns andra bilder av Finland också, landet är modernt och framgångsrikt. Hur passar de här bilderna ihop?
En prövning för mig själv att komma åt det där historiskt belastande… Topelius är ett sådant begrepp. Jag har säkert läst om inte hela så delar ur hans bok i skolan, men jag minns det inte.
AN
Fanns det möjligheter att ställa frågor till dig efter morgonsamlingen?
LG
Den första gången jag hade morgonsamling kom det en man fram till mig och pratade om huruvida det finns en folkkaraktär. Jag hade inte då bestämt mig för hur jag skulle avsluta performancen. Hur jag skulle stiga av scenen så att säga. Jag stod där och famlade. Efter den gången bestämde jag mig för att göra ett tydligt slut. Jag slog igen boken, nickade och så gick jag. Då fanns det inte direkt något tillfälle att prata med mig. Jag ville hålla det som en performance eller sagoakt.
AN
Men efteråt var det ingen som frågade dig om det hela, mailade dig eller?
LG
Nej det var det inte. Jag var inte den som inbjöd till det heller eftersom jag inte stannade kvar i rummet. Vid närmare eftertanke – det var nog en jag pratade med senare en gång i korridoren, men inte om mitt ämne utan mera om att jag gjorde performance.
AN
Du har aldrig knytit ihop detta arbete med kaféet på Rostrum, Ostrobotnia? Då fick du kontakt med finlandssvenskar och finländare utan att du hade planerat för det. Vad jag förstod så var det anstormning.
Din första tanke med arbetet på arkivet var att involvera andra människor utifrån. Men det kanske du kommer att göra så småningom?
LG
Jag hade tänkt börja med att intervjua finlandssvenskarna. Men det blev att jag började i andra änden istället, med performancen och de tog över. Jag tänkte också att jag skulle göra allting samtidigt. Men det blev för stort, jag hade inte plats för allt på en gång.
En av dom som besökte kaféet var en gammal klasskamrat till mig, vi gick ett år tillsammans, i första eller andra klass. Han har också flyttat till Malmö. Jag har haft kontakt med honom, han är intresserad av att medverka i intervjuprojektet. Jag planerade inte att vilja ta kontakt med besökarna igen när jag hade kaféet.
Under min vistelse på arkivet kontaktade jag f d ordförande för Finlandssvenska Skånegillet. Genom henne har jag fått namn. Jag vill träffa några från Österbotten att samtala med och intervjua. Det finns faktiskt en del. Men nu har jag pratat så mycket om just detta att jag nästan är trött på det…
AN
Varför valde du Arkivet? Valde Arkivet dig? Eller valde Skiss Skåne Stadsarkivet i Malmö?
LG
Det fanns inga arbetsplatser färdiga på Skiss, så vi fick söka själva under utbildningen. Det blev en omständlig process. Anna hade varit på Arkivet förr, tyckte att det verkade vara en trevlig arbetsplats och hon hade en idé. Jag fick panik till slut, jag tyckte det var så jobbigt att behöva söka efter en arbetsplats och jag ville absolut inte jobba ensam. Så blev det att jag hängde på Anna - jag tänkte det verkade intressant på arkivet, tyckte Anna var trevlig, det kunde bli bra.
AN
Så ni fick välja arbetsplats?
LG
Jag på arkivet, jag som inte är intresserad av historia… Jag har som sagt ett komplicerat förhållande till det där. Jag om någon borde ha ett intresse för mitt lands historia.
AN
Du besvärjde hotet…
Känner du att du var mer konstnär än konsult på Stadsarkivet?
LG
Ja. Men det var meningen också, det var viktigt att vi var konstnärer på arbetsplatserna.
Vi har arbetat olika. Jag är säker på att det jag gjort har varit utvecklande för personalen, att det gett dem någonting (de återupptäckte t ex platser i arkivet, hur vackra de var, de ’såg dem med nya ögon’). Kanske inte på samma sätt som där konstnärerna involverat personalen mera aktivt, arkivpersonalen har ju inte deltagit aktivt. Arbetsplatser är olika och har olika förutsättningar, alla konstnärer och all personal också och då blir ju projekten olika.
Ett annat konkret resultat av mitt bildningsprojekt på Stadsarkivet var ett föredrag som hölls av Rita Ström Olofsson (som hjälpte mig med kontakterna till finlandssvenskar från Österbotten). Hon höll föredraget 'Att tillhöra en minoritet i Finland - och i Sverige' i hörsalen på Stadsarkivet. Samtidigt bjöd jag på karelska piroger.
Ytterligare aktivitet, som var inspirerad från konstnärerna på Päronskogens vårdboende, var att jag tecknade av några ur arkivpersonalen då de arbetade på sina rum. Jag upplevde en intimitet i koncentrationen i den överenskomna situationen. Då vi tog paus kunde vi tala om allt möjligt. Detta blev en unik kontakt som jag inte upplevde i andra sammanhang på arkivet.
Hej,
Det var ett tag sedan jag tecknade människor, så jag tänkte jag skulle passa på nu när jag jobbar
här och det finns så många modeller.
Vill du sitta modell för mig?
Jag kommer till ditt/ert rum och
tecknar av dig. Du kan fortsätta med arbetet
under tiden, så jag stjäl ingen tid av dig - du
kan så gott det går helt enkelt glömma bort
att jag finns. Eller kan vi prata om båtarna som
passerar arkivet varje dag – eller något annat.
Du behöver inte sitta helt stilla.
Du får en av mina teckningar.
Osa
antingen till denna mailadress eller
lisbeth.grä
Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa det
Mvh
Lisbeth Grägg (den ena konstnären på arkivet)
AN
Du gick delvis in i Stadsarkivets struktur?
LG
Vi fick ett rum med en dator. Vi gick till vårt rum som alla andra. Jag höll också på med forskning. Vi var inte på arkivet varje dag, men vi var där mycket i början, två tre dagar i veckan. Vi satt med på fikat för att lära känna personalen. Vi planterade in oss där. Vi var på några möten. Sedan förlorade vi vårt rum, vi hade det ungefär två månader. Då tilldelades vi en plats i källaren - ett bord, två stolar och en hylla. Vi var utan dator och det komplicerade vår tillvaro lite. Vi hade inte heller någon dörr att stänga om oss längre.
|
|
|
|
|
|
|
