|
|
Rum och metod Lisbeth Grägg |
Lisbeth Grägg (LG)
Jag tror att jag valde att ha ett förberett tema på Stadsarkivet för att jag var feg. Jag visste ju inte hur jag skulle bete mig på en arbetsplats som Skisskonstnär – förväntades jag hitta på en massa roliga saker för personalen, lösa deras problem och fixa jämlikheten åt dem? (Vi talade mycket om jämlikhets- och hälsoperspektivet under utbildningen på Skiss.) Jag valde kanske mitt tema för att jag skulle känna mig trygg, men jag var samtidigt också öppen för att det kunde hända vad som helst på arbetsplatsen. Jag var heller inte ensam - Anna och personalen var ju också där.
Jag ville ha kontinuitet i mitt eget skapande, fortsätta med det jag är intresserad av, i alla fall ha det som grund, för att inte förlora mig själv. Jag ville inte plötsligt göra saker jag inte hade någon relation till bara för att jag var i ett nytt sammanhang.
Jag hade läst en bok av Tom Sandqvist som heter 'Ni sjunger så vackert' som handlar just om invandring. Han berättar om sitt liv i Finland, sin barndom, sin pappa (som också var med i kriget), han berättar om hur det var att komma till Sverige som finlandssvensk. Han hänvisar ofta till Zacharias Topelius och diskuterar hem och hemlängtan.
Annelie Nilsson (AN)
Vem är Zacharias Topelius?
LG
Zacharias Topelius är en finländsk författare som levde 1818-1898. Han har skrivit historiska romaner, visor, sagor och psalmer. Han är mycket känd, i Finland vet man vem Zacharias Topelius är. Jag känner till honom, men vet inte mycket om vad han skrivit. Jag besökte för övrigt hans barndomshem i Nykarleby i somras, som av en händelse körde vi förbi där.
Det är många ingredienser i mitt projekt…
Jag läste boken ’Ni sjunger så vackert’ igen då jag var på arkivet. Jag satt och surfade, skulle undersöka finlandssvenskheten och var jag befann mig i den. Jag känner mig historielös, jag är inte intresserad av historia. Jag känner mig obildad om Finlands historia. Jag har hela tiden levt med det här kriget, en viktig del i mina föräldrars generation och den moderna finländska historien. Historien lever än idag.
Mina föräldrar och jag har aldrig pratat öppet om kriget. Jag bär på ett tungt arv som jag knappt varit medveten om. Nu har jag börjat gräva i det, det är kanske mitt sätt att närma mig historia.
Och sisu - jag vet inte vad det är för något, för mig – har jag någon?
AN
Vad är Sisu?
LG
Sisu, har du inte hört talas om den finska sisun..? Det är en outsinlig, nästan magisk kraft och envishet som finnar har. Det som ska göras måste göra – till vilket pris som helst. De klarar allt när de väl bestämmer sig.
Ja, jag hamnade på arkivet och där handlar ju allting om historia. Det var verkligen fel ställe för mig. Där rotade jag i det finlandssvenska.
Min första idé var att jag skulle söka upp finlandssvenskar i Malmö och samtala med dem om vissa begrepp som fanns i boken ’Ni sjunger så vackert’. Om Fosterlandet, Hem och Hemlängtan. Vad är Hemmet? Kan man ha två hemländer och hur är det i så fall? Allt som en invandrare kan fundera över.
Jag tänker på att jag kommer från Finland men inte lever upp till den där ’riktiga finlandssvensken’ - en sådan som svenskarna tänker på. Jag låter ju inte som Märta Tikkanen eller Marc Lewengood, det förbryllar svenskarna. Och jag är inte heller finne - jag har svenska som modersmål. Jag får ibland höra att jag ’kan så bra svenska och inte bryter’.
Jag ville fotografera och intervjua finlandssvenskarna. Men det blev att jag sysselsatte mig med den här Topelius istället. Jag blev som en kameliont - jag började jobba lite som en arkivarie, surfade på nätet och sökte information, läste böcker, försökte bilda mig. De bildar sig för jämnan på arkivet, går på föreläsningar.
Det var nog så jag kom på idén med morgonsamlingar på arkivet.
Jag mötte en gång i början av min vistelse där en farbror som frågade mig om jag var från Österbotten. Ja svarade jag. Då har du väl hört 'Österbottningarna'? Nej svarade jag. Vad!? Har du inte? Nej vad är det? Det är en opera skriven av Leevi Madetoja, honom måste du väl ändå känna till? Nej det gör jag inte.
Jag började tala om Kaurismäki istället.
Jag ville ta revansch så jag läste om Madetoja. Hans opera 'Österbottningarna' är svår att få tag på. Jag hittade en skiva med Lieder av honom istället. Tänkte att jag minsann ska spela Madetoja på arkivet. Jag satte ett arbetstema, 'Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk' för hela projektet. Det var Anna som såg den titeln på en bokrygg på arkivet, så det fick heta så.
Jag höll sex stycken morgonsamlingar under två veckor, de började klockan tio efter fikat. Jag valde platser som passade till det som jag skulle prata om. Jag använde någon passande, på plats befintlig, möbel som talarstol. Jag var enkelt klädd. Inget trams och flams. Det skulle vara högtidliga morgonsamlingar, som en liten bildningscykel. Orden för dagen.
Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk
10 – 19 april 2007, kl 10.00
10 april, forskningsexpeditionen
13. Suomen soitto
69. Om Finlands folk
11 april, arkiv 1111
25. Terve päivä Pohjalainen eller
Taisto Tammi
71. Om finska språket
12 april, passagen utanför 2502
26. Suomen puu
Om SISU
17 april, arkiv 1221
29. Kotihin mielin
87. Om Finlands svenska befolkning
18 april, passagen utanför 2103
31. Land i vår sång
88. Om svenska språket
19 april, hörsalen
21. Synnyinmaja
91. Österbottningarna
Första samlingen inleddes med ett musikstycke av Madetoja och sedan läste jag ett kapitel ur Zacharias Topelius lärobok 'Boken om vårt land' som handlar om Finland. En ganska modern bok egentligen, den väver ihop geografi, språk och religion. Jag läste ett kapitel varje dag; om Finland som land, dess invånare, det finska språket, den svenska befolkningen och det svenska språket. Jag läste också om Sisu, men det var inte ur boken. Morgonsamlingarna bestod alltid av ett musikstycke som följdes av högläsning.
Jag spelade inte Madetoja varje dag som det var tänkt från början. Egentligen hade jag inte läst så mycket i 'Boken om vårt land' tidigare. Jag repeterade inför varje performance och då fick jag efterhand nya idéer om musiken. Jag valde en finsk tango till kapitlet som handlade om det finska språket. Det finska språket och tangon är så vackra tillsammans, det blir så dramatiskt. Då jag läste om Sisu spelade jag Björneborgarnas marsch, en militärmarsch. Till kapitlet om det svenska språket spelade jag Modersmålets sång, den sjöngs av en kör som sjöng hellre än bra, men med mycket känsla. Modersmålets sång sjunger man gärna vid festliga tillfällen, man förenas i den patriotiska finlandssvenskheten. Jag spelade Finlandia av Sibelius som avslutning på den sista samlingen. Ett vackert och patetiskt stycke. Jag öppnade dörren och fönstrena i hörsalen - det blev korsdrag - och släppte ut allt dammigt. Det var skönt. Men det var också som en hyllning, en hälsning, en mäktig avslutning för oss alla.
Man kommunicerar med mail på arkivet. Så jag skickade ut mail till personalen om morgonsamlingarna. De som inte har dator fick inbjudan i postfacket. Jag hängde också upp lappar på dörrarna dagen före varje performance.
|
|
|
|
|
|
|
