"Vid Magdalenafjorden fotograferade jag människor. Det var ett bra tillfälle, alla ser förvånansvärt glada och närvarande ut. Vädret var så dåligt att det varken gick att tänka eller stå och posera för länge. Relationen till personen, dvs avståndet (normaloptik) blev förvånansvärt tydligt. Efter ett dygns bekantskap! Och det förblev så. Slutaren fastnade efter dig, men jag tror inte att jag hade kunnat fortsätta så länge till ändå, jag skulle ha blivit för självmedveten och systematisk. På Sveanor återupptog jag personfotot. Då stod alla där helt inåtvända och lät solen lysa på sig. Även jag har också en sekvens sälbilder från 14julibreen. Jag som satt med ryggen mot sälen tyckte till slut att vi nästan var för nära. Teleobjektiv förändrar ens relation till motivet. Hur nära ville du vara? Avstånd och ogripbarhet är mitt starkaste intryck av den omgivande naturen och det kommer också till uttryck i mina foton. Det är sällan en bild utan grupper, sekvenser, panoreringar. Det finns många tillstånd och stämningar men ingen egentlig bild.
Som att rida liggande på en kamel